Det här året skulle Tomas Tanströmer fyllt 90 år. Vi är nu i maj månad.
Här kommer dikten “April och Tysnad” ändå.
Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.
Det enda som lyser
är gula blommor.
Jag bärs i min skugga
som en fiol
in sin svarta låda.
Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.
Sorgegondolen, 1996.
Seneste kommentarer