Det här året skulle Tomas Tanströmer fyllt 90 år. Vi är nu i maj månad.
Här kommer dikten “April och Tysnad” ändå.

Våren ligger öde.
Det sammetsmörka diket
krälar vid min sida
utan spegelbilder.

Det enda som lyser
är gula blommor.

Jag bärs i min skugga
som en fiol
in sin svarta låda.

Det enda jag vill säga
glimmar utom räckhåll
som silvret
hos pantlånaren.

Sorgegondolen, 1996.